Idbäcks by

A29 Sandbäck (Pellanna) Jonas Jonsson
Född 1856-09-21 i Idbäck Död 1940-04-10

A29 Sandbäck (Pellanna) Jonas Jonsson

Född 1856-09-21 i Idbäck Död 1940-04-10
Fader L10 Fall Jonas Persson
Moder Pellanna Anna Halvarsdotter
Övrigt

gift 1886-08-22 med

A21 Sandbäck Marit Persdotter

Född 1846-10-03 i Idbäck Död 1933-01-02
Fader A15 Sandbäck Per Persson
Moder Göllors Karin Andersdotter
Övrigt Sandbäck Marit – Omyndigförklarad 1929-08-30.

Barn
Nr Namn
A30 Johan 1889-02-11–1907-04-14

Övrigt Johan, (1889-02-11–1907-04-14): Dödsorsak enligt DB – Lungsot.
Gården ärvdes av Karin Melin se littra A, blad 7.

37. Pellanna Jonas Jonsson (A29) tillsammans med hustrun Sandbäck Marit Persdotter (A21) och deras enda barn, sonen Johan (A30). De bodde längst norrut i Idbäck, på den nordligaste sandbäcks-gården och Pellanna Jonas fick därmed särknamnet Sandbäck. Foto taget av Ida Häckner, Malung 1903

Pellanna Jonas och Maritnolistugun minns jag som ett gammalt strävsamt par. De brukade sin jord och skötte sina kor med största omsorg. Varje sommar flyttade de med sina kor till Älgsjöselen, deras fäbodställe, och där deras välbyggda grå gård ännu står kvar uppe på Fâlet.

På eftermiddagen precis kl 5 gjordes där upp eld ute under fjösgrytan som var fylld med enris och vatten. Detta skulle värmas för att sedan silas över avrispat löv som låg i ”kubôtton”. Litet salt och havremjöl ströddes också över. När sedan korna kom hem från skogen ”knôtt ô brômsjittin” och skulle mjökas kunde de lugna ner sig med att få avnjuta denna anrättning. Så gjordes väl också i de flesta andra hushållen, men jag tycker mig minnas att Maritnolistugun i sin krafts dagar upplevdes med en viss respekt av det övriga fäbodlaget.

På senare år blev hon svårt åderförkalkad och envis varför Jonas, henne make, fick det ganska besvärligt. De berättades att sista gången de skulle buffra ville Jonas att hon skulle gå södra vägen som inte var så lång men då sa hon: ”Jag skall följa korna, orkar jag inte gå längre så kan jag vända. Hur det gick minns jag inte.

Jonas var också en mycket duglig och anlitad snickare. Han gjorde bl.a. möbler. Stolar, fönster och vackra spegeldörrar hopfogade med träplugg.

Han var även söndagsskollärare och då både berättade, spelade fiol och sjöng för oss barn.

Sina dagar fick de sluta hemma i sin lilla stuga tack vare att Karin Melin från Näsberget åtog sej att sköta dem. Som belöning fick hon ärva deras tillgångar då deras ende son Johan hade dött i unga år i lungsot.

Karin Melin gifte sig med Mur Nils Olsson från Holarna och de har fortsatt att bruka jorden.

Nedtecknat av Helny Brushed (E39) under 1970-talet.

Brev skrivet av Magnus Berqvist, som var folkskolelärare (den förste) vid Idbäcks folkskola under åren 1896-1903.

Brevet är skrivet till Sandbäck Marit (A21), hennes man Pellanna Jonas (A29) och deras son Johan (A30).

Personer som nämns i brevet är: Vallbo Per Eriksson (ej identifierad, kan ev. vara Valborgs Per Ersson som varit by-/småskolelärare i Idbäck), Här Lars (Oa33), Eriks pojkar, Jonas och Erik (ej identifierade), Malmé (Ia13) lärare vid Idbäcks folkskola 1904-1919, Ollars Kerstin (O8), Täpp Lars (O3).

Grängesberg den 30 juni 1904.

Mina kära forna grannar Sandbäck Marit och Pellanna Jonas med son!

Guds frid!

Det var några ord i ditt bref Jonas, som fästat sig i mitt minne, och det var detta: Dröj ej så besynnerligt länge med att skrifva. Det är även en annan tanke, som kommer för mig. Jag har stunder av nedslagenhet, då jag känner mig så ensam. På hvilket bättre sätt kan jag då använda dylika tillfällen än att språka lite med mina förra vänner, tänker jag. Hvad nu dessa mulna stunder skola tjäna till vet väl Herren bäst.

För dem som hafva Gud kär, tjänar allt till det bästa. Men nog är det så som det heter: Den rättfärdiges lidande äro många. Gud ske lov att det ock gäller: Herren frälsar honom från dem alla.

Nu har jag att berätta om ett kärt besök, som jag gjort. Jag har nämligen besökt en person, som Marit ofta har talat om, jag menar Vallbo Per. Vi blefvo bekanta på mötet i Falun. Jag reste dit på vilociped, det är omkring 2 mil härifrån. Stället ligger så vackert vid sjön Saxen, en bit från fattiggården. De hafva så utmärkt trevligt.

Eriksson är en smula artistisk af sig. Han har målat flera granna taflor, som han satt upp, såsom David spelar för Saul, Elia under ginsterbusken.

Deras två barn äro ute i världen, sonen Paulus är skollärare och dottern Anna är hos en morbror i Stockholm. Eriksson och jag hade mycket att språka om från Malung. Marit skulle han vilja träffa och Jonas hade ju gått i skola för honom. Han berättade historier om Här Lars och prosten Thunblad och det gjorde han på så äkta Malungs-mål att jag rent tyckte mig försatt till dessa trakter. Ja, tänk när en gång den dimma är försvunnen, det mörker, som omhöljer lifvet här, och när den dagen är för oss upprunnen där Gud och lammet evigt solen är. Hvad Guds barn då skola ha mycket att språka om, både ljuft och lede ty visst skola Guds barn en gång få mötas och afhandla de erfarenheter de haft på jorden.

Här är nu så vackert, allt är i sin bästa fägring. Marit m.fl. äro nu i fäbodarna och dit får jag väl skicka mina tankar om vi skola stämma möte.

Vilka planer har ni för Johan? Hvad gör han nu och hvad skall han slå sig på? Det är väl på tiden att bestämma sig. Kan han ej få komma ut något, t.ex. till Hedemora. Och Eriks pojkar, hur går det för dem – Jonas och Erik?

Jag reser väl snart hem, mina ferier äro ej så långa. Må Gud vara med oss på ömse håll, jag känner mig så beroende af honom. Men vi ha härliga löften: Herren är mitt ljus och min solighet, för hvem skall jag frukta.

Är Malmé i Idbäck nu? Jag kom aldrig att bli bekant. Jag såg en skymt af honom men kom aldrig att träffa honom.

Ja, nu för tillfället känner jag mig en smula ”melankolisk”, få se hur jag känner det härnäst, du Jonas nämnde om pröfningar och strider – ja Guds folk ha det trångt – men Herrens högra hand allting förvandla. Bedjen för oss.

Vallbo Per bedref hönsskötsel på ett praktiskt sätt. Han fick en 15 stora ägg för hvarje dag. Han hade 30 fullvuxna höns och väntas få en 50 kycklingar med allt (30 utkläckta redan).

Om detta bref går till fäbodarna så hälsa andra inbyggare där, Ollas Kerstin och Täpp Lars m.fl.

Eder broder i Herren

Magnus Bergqvist.

Har fått ta del av ett litet häfte som en gång i tiden tillhört familjen med Sandbäck Pellanna Jonas Jonsson som husbonde. På häftets framsida står ”Dagbok 1918”, jag skulle emellertid hellre vilja kalla det kassabok.

Det fyrtiosidiga häftet är värt en liten närmare beskrivning. Dess pärmar består av ett något tjockare gråpapper, medan insidorna är av en sorts enklare brevpapper. Samtliga insidor har, med blyerts, markerade rader och kolumner. Häftet är enkelt ihopsatt med en sytråd vars knut med trådändar hänger på häftets mittuppslag.

På häftets framsida står det ”Dagbok 1918” men öppnar man upp häftet så ser man att det börjar användas redan i januari1917.

Här för familjen in vilka matvaror m.m. familjen köpt, när man köpt det, hur mycket man köpt samt vad det kostade. Dessa uppgifter verkar vara noggrant införda för delar av åren 1917-1918 samt delar av år 1921-1924.

Ibland står det bara ”Diverse varor” och det säger inte så mycket men däremellan är det noggrant specificerat med både mängd, a-pris och totalsumma. Det senare gör att man lätt kan jämföra priserna mellan åren.

Att man har en del kor på gården syns genom att man tillverkar mer smör än det går åt i tvåpersoners hushållet.

Med början längst bak i häftet har man fört in denna smörförsäljning. Exempelvis visar dessa noteringar att man år 1923 sålde smör för kr 410:45. Mängderna vid varje försäljningstillfälle varierade mellan 2,5 och 5,5 kilo och priset pendlade mellan kr 3:00 och 3:75.

Nedtecknat av Göran Paulsson feb. 2017.

Följande brev är skrivet av Sandbäck (Pellanna) Jonas Jonsson (A29) till hustrun Sandbäck Marit.

Brevet är skrivet den 18 mars 1888 och troligen befinner sig Sandbäck Jonas vid sin skinnargränd i Norra Ny, Värmland när han skriver brevet. Vid den här tiden var det väldigt vanligt att skinnare från Malung reste runt till olika så kallade skinnargränder, det vill säga ställen och områden, mer eller mindre personliga där de arbetade med att tillverka kläder av de skinn som fanns på gårdarna.

Det här brevet är i sin helhet väldigt opersonligt. De första sidorna handlar nästan bar om Sandbäck Jonas förhållande till sin Gud, han var som synes väldigt religiös. Han skriver om hur frestaren lockar honom men hur han övervinner detta och till och med i sluthälsningen ger han hustrun Marit ett tankespråk från psaltaren där det talas om vilken tröst det är att helt förlita sig på Gud.

Först på de sista raderna framskymtar det att Sandbäck Jonas längtar hem till sin Marit. Man kan tycka att den, bara sen drygt ett år tillbaka, nygifta Jonas skulle haft andra saker att skriva hem om men hans religiositet tar nästan helt överhand i brevtexten.
I slutet av brevet skriver Jonas att han beräknar komma hem omkring den 10 april och det är troligt att det stämmer för 300 dagar efter det datumet så föder Marit parets enda barn, sonen Johan, vilken tyvärr avled endast 18 år gammal.

 

Den 18 mars 1888
Säll är den, som du, Herre, tuktar, som du undervisar i din lag för att skaffa honom ro för olyckans dagar till des grafven varder grafd för den ogudaktige.
Tack för ditt mycket efterlängtade bref som jag fick mottaga i går, som var den 17de, och som jag med stor ifer läste och var mig äfven till stor tröst. Som jag nämnde i mitt förra bref att det skulle blifva bättre så får jag säga att det är just detsamma.

Det ser ut som jag har blifvit ute i öknen föra att försökas af frestaren. Det är då bestämdt så, ty här blir man utsatt för både ett och annat både till högmod och lättsinne. Det vore inte så svårt om jag inte hade ett sådant sällskap. Som du vet så tror min husbonde godt att språka om hvarjehanda, och blandt annat så vill han efven omtala mina förhållanden både i ett och annat och så blir jag en förunderlig för alla och blir ute för att svara på ett och annat och jag kan bli frestad till både högmod och lättsinne.

Men herren vare lof att han har öppnat mitt öga så att jag ser att frestaren är för handen. De fanns nog de som kallades troende dit jag kom, men sorgligt nog lättsinnet och fåfängligheten voro mycket rådande då det bar åt det hållet. Det var en som jag såg på och jag tror även att han var fast. O huru frestarens stormar rasa öfver mig, så att mina rötter af kärlek och tro på klippan ryckes hårdt. O att det måtte gå med mig som träden som stått i stormen må blifva mer rotade för att ännu bli fastare fäst vid Jesus som är klippan. Ehuru jag varit orolig och ledsen samt längtat hem så herren till pris har han visat mig hans väg, och jag vill nu nöjd och stilla taga hans ledning tillgodo den återstående tiden jag skall vara här, och min önskan är att jag må inte gifva vika för frestelsen när han smyger sig på mig. Wi kommo igår till sörskoga igen och kommer troligen att blifva här till påsk då vi sen skall resa på hemvägen och kommer troligen att göra en åtta dagars arbete på några ställen, jag kan inte bestämma så noga ty vi vet inte bestämdt hur de har i ordning på dessa ställen förrän vi kommer dit. Derför väntar jag ett svar från dig återigen ty det hinner hit innan vi reser om de skrifver på första post. Jag har varit frisk nu hela tiden Herre vare lof för det. Herren vare lof för allt godt som han för mot oss, o att jag kunna lyda honom och att han finge även för allt. Måtte hans kärlek få intaga våra hjertan att vi så som han må älska och lyda så göre hans vilja. Gud bevare våra hjertan från fiendens listigheter att han inte må få sära oss och göra oss odugliga i Herrens tjenst.

Jag får lof att sluta för denna gång med en kär och tacksam hälsning till dig. Jag längtar ännu hem så att mina tankar ofta äro hos dig. Det är så trångt för mig så ——– jag har mången gång rörts till tårar och då jag tänkt på att få vara hos dig och din famn så har tårar rullat ned jag har inte kunnat motstå. Kunde och hade jag kunnat, ett tag varit hos dig så skulle jag varit glad att få riktigt gråta ut hos, och tillsammans med dig. Jag kan inte omtala allt med skrifning utan jag får sluta för denna gång. Kanske vi kommer hem till den 9-10de april får se föret hvarom icke så kanske vi skrifver.

 

Din Jonas Jonsson

Uti Psaltaren

Tänkespråk Psalmen 94

 

  

 

Länkar

Leave a Reply

Your email address will not be published.