”Vi har spelat samma tre ackord i trettio år – jag önskar det vore tvärtom”. Så lär Francis Rossi i Status Quo ha sagt en gång. Kanske hade han hellre spelat med ett band som Sune Studs & Grönlandsrockarna. Där var det halsbrytande ackordsföljder och tempon som de knappt ens hängde med i själva. Det som annars gjorde bandet unikt var Jan Janssons karaktäristiska pratsång och basutflykter, liksom Pär Tappers komprimerade gitarrsound.
Efter att ha sett Sex Pistols på TV började de spela med Pär bror Håkan på trummor. En första spelning arrangerades i bröderna Tappers föräldrahem. Hela publiken bestående av sju jämnåriga ungar avvek innan setet var färdigspelat men Zlemmy Zlukers som bandet kallade sig lät sig inte nedslås. Flera bandnamn avverkades innan de i slutet av 1980 fastnade för Sune Studs & Grönlandsrockarna. Grönland är också namnet på de centrala delarna i Malung där de förhatliga raggarna huserade.
A-sidan på första EP:n ”Du är bevakad” spelades in i en studio i Björbo i början av 1981. B-sidan spelade bandet in själva med en rullbandspelare. Vid den här tiden hade Håkan sadlat om till gitarr medan trumpallen tagits över av Martin Hansson. Musiken var ännu ganska okomplicerad hardcorepunk med ett undantag för ett försök till reggae i låten ”Slå dig själv”, influerad av rastafaripunkarna Bad Brains. Skivan släpptes i 400 exemplar. Efter inspelningen hoppade Håkan av och bandet fortsatte som en trio.
Många av bandets spelningar i Malung med omnejd arrangerades av musikföreningen RAT som de själva var med om att starta. De gjorde även ett tiotal spelningar utanför staden. RAT stod för ”Rock Against Travolta” och användes som skivbolagsettikett.
Andra EP:n ”Vår dagliga död” släpptes 1983 i 500 ex. Även denna spelades in i Björbo-studion. Här hade bandet höjt tempot ytterligare. De hade också blivit snäppet tajtare och även inspelningen var bättre än debuten. ”Ingens snobb – inget jobb” är en typisk Sune Studs-slagdänga med en gitarrslinga i mollstämd folkton, och hör till de mer minnesvärda låtarna.
Bandet medverkade även på fler samlingar: ”Really Fasts Vol1”. ”Vägra för helvete”, ”Raped ass” och ”Kloakskrål”. Parallellt spelade Jan, Pär och Martin även med Nobby Tåfjutt Band som gav ut en EP 1982.
Sune Studs & Grönlandsrockarna splittrades 1985. Sedan dess har Jan, Pär och Håkan bland annat spelat med bluesbandet Drunken Wisdom. Martin flyttade till Göteborg och började spela med Troublemakers, Full Metal Jacketz med flera. Därefter flyttade han till Oslo och ägnade sig åt metallpunk med Rampant Dogs.

Text från punktjafs.com

Foton från punktjafs.com