Bilar Malung
Genomsnittet i hela Sverige är 412 bilar/ 1000 invånare
1979 4792 401
1980 4900 409
1981 4914 414
1982 5056 427
1983 5231 443
1984 5398 458
1985 5514 472
1986 5707 491
1987 5866 507
1988 6103 526
Skinnarebygd 1989 sid 53
Nils Bäcke f1873
Foto Skinnarebygd 1989
Mannen bakom bilens introduktion i Malung var Nils Bäcke (1873-1943). Han var bördig fran Holarna, men flyttade till Stora Tuna 1918.
Den 25 juli 1910 tillskrev Nils Bäcke And. Skogs Automobilaffar i Göteborg och bad om offert pa de senaste nyheterna inom bilbranschen.
Hans första bil var en Bolide av 1910-års modell, tvåcylindrig med en 12 hästkrafters motor
På baksidan av fotot står skrivet: “1914 Första bilen i Malung, färg röd
I baksätet från vänster John, Erik, Karin, Ulla ***borg. Gården på Skördåker framför ladan”
Fotot från Bäckesläkten (Rune, Birgitta, Rolf)
1913 ansåg dock Nils Bäcke att Boliden hade gjort sitt och uppgraderade sitt fordonsbestånd till en Gjestvangs med motor på hela 25 hkr, även den inköpt i Göteborg. Den var ilsket röd till färgen och ansågs vara en verklig lyxvagn försedd med såväl vindruta som fälgar i hickoryträ
Reklamfoto Bolide 1910 från And. Skogs automobilaffär. Skinnarebygd 1989
Skannad hos Göran Paulsson
El-bilar under 2:a världskriget
I massmedia har det uppmärksammats att flera elbilar skall användas i Malung. Men ingenting är nytt under solen, redan under andra världskriget fanns det sådana i Malung.
Under krigsåren 1939-45 var bristen på bensin ett stort problem. Många bilar blev därför utrustade för gengasdrift eller helt enkelt avställda och ofta uppställda i någon lada.
Många företag i Malungsbygden upplevde en mycket god efterfrågan på sina produkter, inte minst genom stora order från försvaret, förutom skinn- och pälsplagg var det också tält, ryggsäckar och skidutrustning.
Förutom att det började bli ont om arbetskraft så gjorde utebliven import, att bristen på en del material var stor. Transporterna inom bygden skedde med cyklande springpojkar , karlar med häst och vagn och någon enda gengasdriven bil. En betydande del var utlämning av material och hämtning av färdiga skinn- och pälsplagg till hemsömmare.
För att få en rationellare hantering av såväl ankommande som avgående gods skaffade tre företag eldrivna bilar. Företagen var Jofa i Hole, Esspe i Rommarheden och Eliassons Läder i Åsbyn.
Det fanns minst två tillverkare av eldrivna lastbilar i Sverige under denna tid. SEA Svenska Elektrobil AB, som ägdes av ASEA, hade startats redan 1925 och byggde bilar fram till slutet av 1940-talet, då bensinen blivit så billig att marknaden för elbilar var borta. En annan aktör var Elman AB Ingvar Bergengren i Stockholm som byggde om Volvo- eller Fordlastbilar till eldrift under åren 1941 till 1946.
Aseas bil hade hopkopplade blybatterier, med kapaciteten 840 Ah, som drev en eller i senare utförande två likströmsmotorer på 24 V. Räckvidden uppgavs till 65-100 km. För Malungs del var nog ”Forsrundan” med alla stopp vid olika hemsömmare ett lagom stort maximum.
// Mass Lars Henriksson Februari 2017
Så här såg Aseas bil ut, troligen var det den här typen som fanns i Malung.
Busk Albert körde åt Eliasson och Esspe hade bl a Hanis Jonas som chaufför.
Är det någon som vet mera om detta, och har t ex foton från den här tiden?
Hör gärna av er till Lars Henriksson. Tel: 070-3158590
Bengt-Erik Nilsson Ben´s Pontiac Le mans
Brandstationsparkeringen i Malung
Foto: Bengt Erik Nilsson
Bengt-Erik Nilsson Ben´s Pontiac Le mans
Gårdsplanen hemma framför uthuset i Västra Malungsfors
Foto: Bengt Erik Nilsson
Bengt-Erik Nilsson Ben´s Pontiac Le mans
Gårdsplanen hemma i Västra Malungsfors
Foto: Bengt Erik Nilsson
Bengt-Erik Nilsson Ben´s Pontiac Le mans
Foto: Bengt Erik Nilsson
Bengt-Erik Nilsson “Ben” med sin Dodge Dart
Gårdsplanen hos Arne Öjes i Idbäck
Foto: Hans Öjes
Emanuel Jansson & Ernst Boström bedrev taxirörelse med en Studebaker (regnummer O376)
Se den separata sidan för Emanuel Jansson & Ernst Boströms taxirörelse
Foto från Mats Jansson
Skannad hos Göran Paulsson
Kul att se bilder på min bil från tidigare