De första sällskapsresorna till Sälen arrangerades av Skidfrämjandet 1933-1934. Då fanns inga hotell, endast något mindre pensionat. Det var mest skolungdomar som inkvarterades i gårdarna i byn.

Till Sälenbygden kom i början av 1930-talet en idérik norrman J W Cluver för sondering av en turistanläggning efter norskt mönster. Cluver hade då studerat snötillgång, säsongernas längd och temperaturförhållnden i den svenska fjällvärlden. Att just Sälenfjällen utvaldes berodde på det varaktiga och djupa snötäcket.

Våren 1935 inbjöd J W Cluver “storfinansen” i Sverige till besök i Sälen för att intressera dem för stöd till hotellprojektet. Med vid besöket var bl a Jakob Wallenberg. Salen hade fått järnvägsförbindelse 1928 och ett 20-tal personer anlände till Sälen med sovvagnar, restaurang- och salongsvagn. 
Det fanns körbar vinterväg till Sälsätern där bönderna kört hö men därifrån och upp på fjället var enda möjligheten att skotta väg. 

Tolv man skottade väg i två veckor till den plats där Salens Fjällkyrka är belägen. 
Där iordningställdes en rastplats med granrisbänkar och torrved. Åtta slädar hämtade vid Salens järnvägsstation. 
En fransk kock hade engagerats och vid stockvedsbrasan serverades bl a helstekt spädgris och lamm.

Det finns inga säkra upppgifter härom, men sälenbor som var skjutskarlar, har berättat att Cluver runt stockvedsbrasan fick garantier att starta sitt miljonprojekt. Platsen vid Sälens Fjällkyrka ansågs mindre lämplig varför hotellet byggdes längre västerut för att få ännu bättre utsikt.

Våren 1935 var mycket mild och dagen efter besöket av “finansmännen” kom snösmältningen och spolade bort allt det enorma arbetet som lagts ner för att få färbar körväg. Vägen mellan Sälen och Sälsätern blev klar och Cluver byggde vidare mot hotellplatsen och då fanns en färbar bilväg för transporter och byggjobbare. 

I närheten av Sälenstugan placerades en vägbom och där stod Konrad Ferm och inkasserade vägavgifter till ett pris av 5 kronor per bil.

Hotellbygget påbörjades under försommaren 1936. Vid den tidpunkten var den normala timpenningen 62,5 öre. På fjället betalades en krona i timmen. Att arbetet blev eftertraktat är helt naturligt. Platschef var en byggnadsingenjör Martin Burge från Göteborg. Verkmästaren kom från Norge. Hotellet uppfördes med i huvudsak arbetskraft från orten . Först på plats var EmiJ Johansson (Emil på Fallet) och Verner Larsson med anställningsnummer 1 respektive 2.
Det stora hotellkomplexet var under tak före höstrusket och den första snön. Hotellet placerades på 800 meters höjd över-havet, 8 km från västra Salens by och 9 km från Salens j ärnvägsstation.

Högfjällshotellet under byggnation.
Byggnadsställningarna resta runtom.

Bild från Bo Söderberg

Högfjällshotellet under byggnation.
Gruppbild på arbetslaget

Bild från Bo Söderberg

Högfjällshotellet under byggnation.
En trio plåtslagare
från vänster: Tätting, Manfred Berg född 1905, Algot Falkenberg född 1878

Bild från Bo Söderberg (Manfred är Bosses morfar, och Algot hans morfars far)

En bedrift som är värd ett särskilt omnämnande, är att efter säkert hårt motstånd Cluver lyckades få Malungs Vägdistrikt att 1937-1938 bygga allmän väg från Salen till Högfjälls¬hotellet och därmed hade denna del av fjällvärlden öppnats för turismen. Landshövding Bernard Eriksson visade stort intresse för vägfrågan och hans stöd var säkert av stör betydelse. När Cluver efter många uppvaktningar hade fått klartecken, förklarade han framgången på detta sätt “man skall inte låta dem tänka, man skall bara prata”.

Till påsken 1937 kunde hotellet, som kallades Sälens Kur- och Högfjällshotell, ta emot sina första gäster. Helpensionspriset var ca 12 kronor. Komplexet kostade 1.100.000 kronor. Kalfjället utbredde sig och skapade ståtliga vyer åt alla håll runt hotellet. 

Det utfördes som en vinkelbyggnad, varav den norra delen, bestod av gästrummen, 80 sovrum, varav 62 med privata bad, 3 med privatsalong och badrum och 15 enbart med rinnande varmt och kallt vatten. Flertalet av rummen var dubbelrum. I nedersta våningen fanns bastu med bassäng för herrar respektive damer. En särskilld avdelning för medicinska bad fanns. I den södra vinkelbyggnadens andra våning låg gästmatsalen med en hänförande utsikt mot Storfjället.

Under låg en särskild turistmatsal avsedd för sådana gäster som inte bodde på hotellet och önskade en billigare förtäring. Hela hotellet uppfördes i armerad betong.

För oss ortsbor var det en främmande värld som öppnades. Uniformerade chaufförer hämtade gäster på Salens järnvägsstation. Gäster i pälsar och med mycket bagage. Vårt nöje var att invänta tåget och beskåda härligheten. Vi hade ingen tanke att ens stiga upp på hotelltrappan. En ortsbo, som efter flera års vistelse i Amerika, hade återvänt till hembygden berättade att han hade ätit middag på hotellet: kyckling och rödvin. Helt fantastiskt tyckte vi. Aftontoaletter i frasande siden och herrar i frack till middagarna såg vi framför oss som något vi aldrig skulle få beskåda.

Nordens ödesdag den 9 april 1940. Tyskland slog på natten till mot Danmark och Norge.

Norge tog upp kampen men led stora förluster. För Högfjällshotellets del fick ockupationen av Norge dramatiska konsekvenser. Sälen låg ju så nära den norska gränsen. Märta Lind var städerska på Högfjälls-hotellet, Cluver gav order. “Nu blir det en professionell natt för i natt kommer de kungliga”. Vi gjorde iordning några rum på fjärde våningen. Klockan 02.30 kom sällskapet. Vi sprang in i en liten städskrubb när vi hörde dem komma och hade en liten springa i dörren. Vi visste inte hur vi skulle hälsa på de kungliga så vi tyckte det var bäst att gömma oss. Där kom kronprinsessan Märta med barnen och flera sköterskor och barnvakter och de försvann in på olika rum. Allt var så hemligt. Några dagar senare kom åter ett hemligt besök. Statsminister Einar Gerhardsen, utrikesminister Halvdan Koht, finansminister Oscar Torp, förre statsminister Mowinckel samt Nils Hjelmkveit.
 
Några dagar senare var det dags igen. Märta Lind fick uppdrag av Cluver att ställa i ordning några rum igen. Plötsligt kom en bilkaravan varav ett par lastbilar körde rakt in i garaget medan en stor svart bil körde ända fram till hotellväggen, där vi såg hur några personer smög ur bilen och utmed väggen in i hotellet. I våningen mötte de norske kungen Haakon. Märta Lind var helt bestämd på att det var den norske kungen som behövde vila en natt. Andra källor hävdar att kungen aldrig varit längre in i Sverige än vid riksgränsen vid Flötningen.

Kronprins Olaf, längst till vänster, följt av kung Haakon och mannen som stod på bron med Krag Görgensengeväret, samt journalisten Sven Aurén på flykt undan tyskt bombanfall över Nybergsund den 11 april 1940. Trots ett timmeslångt flyganfall skadades ingen i hela Nybergsund. Kungen klarade sig genom att ta skydd under en björk vid vägkanten. Fotografiet, vilket har blivit retuscherat, togs av Johan Wilhelm Kluver

Klüver & Högfjällshotellet under de tidiga åren

Högfjällshotellets första lift, en släplift tas i bruk först 1955. (Liften drevs på entreprenad av Sälens Linbane AB) Innan dess kunde man tolka upp på fjället efter bandfordon

Utanför direktörsbostaden breder storfjället ut sig i grandiost majestät. Innanför fönstren är det ombonat och hemtrevligt med öppen spis mitt i rummet
(Bild från Veckojournalen nr12 1953)

Johan Wilhelm & Ulrika Klüver
Charmant värdpar på vårt flottaste lyxhotell
(Bild från tidningen SE 1 Januari 1960)

Johan Wilhelm Klüver på skidor i Sälenfjällen

Åse f1946 i skidbacken samt Delar av familjen Klüver

KRIS FÖR HOTELLET
Under senare hälften av 1940-talet och i början av 1950-talet blev det ekonomiska problem för Högfjällshotellet. Svenska Handelsbanken hade kreditivet och borgensmännen växlade. Direktör Cluver blev en tidningsrubrikernas man. Efter omfattande proceesser om hans livsverk i den forna ödebygden blev han slutligen helt frikänd. Han tvingades 1953 lämna sitt hotell och flyttade i vredesmod från Sälen, gruvligt förargad på svenskt rättsväsende.

Här följer nu skannad artikel från “Veckojournalen” Nr12 1953 som berättar delar av den sorliga historien när JW Klüver mister sitt livsverk

Historien fortsätter. Här i en artikel från tidningen “SE” från 1 januari 1960

• I Oktober 1975 återvände Klüver till sitt gamla hotell som han ej besökt på drygt 20år. 
  Klüver var inbuden till cermonin för avtäckning av en relief föreställande honom själv på den bästa platsen i hotellvestibulen.

  Klüver hyllades av Kommunstyrelsens ordförande Hans Ohlin ,kanslichefen Yngve Rosendal och en stolt församling Sälenbor

  

  Ett 60-tal vänner och bekanta hade mött upp och i Klüvers sällskap fanns hans barn och sonhustrur.
  I ett tal anförde Yngve Rosendahl att om man skulle få göra tre tavlor som skulle symbolisera milstolpar i Sälens utveckling skulle det bli

• Gustav Wasas besök
• Vasaloppet
• Johan W Klüver